Magnolialunden

Det började med en… En stor, fin Leonard Messel. Planterades i maj 2013 Efter en vecka var rådjuren där och trasade sönder den. Den klarade sig tack och lov sånär som på ett par grenar som dog. Efter det har jag sprayat med Trico Garden och satt grenskydd på grenarna men det verkar inte som de nånsin brytt sig om den igen. Inlägg om rådjur här.

När jag något år senare hittade ett par Susan och en Stellata på rea kunde jag inte låta bli att köpa dem. De planterades nu i en fyrkant tillsammans med den första. Området begränsas av en oxelhäck på två sidor och en enorm Forsythia på den tredje. Vi singlade ytan under. De har växt till sig år för år och är nu frodiga buskar.

Alla fyra står väl skyddat men två av dem hamnade i skugga och två i sol. Varje vår tror jag att de i skuggan inte klarat vintern då de är mycket senare än de två i solen. Inga knoppar syns till en början. De två i solen får blommor tidigt men de blir ofta bruna då frostnätterna fortfarande kommer med jämna mellanrum. När de har blommat över är det dags för de två som stått i skuggan. Vad det blommar! De har inte haft en forcerad start av varma soldagar så de blommar stabilt hur länge som helst. Blommorna klarar sig utmärkt så frostrisken är över. De doftar också ljuvligt!

Snabbare än jag trodde växte de till sig så jag kunde börja plocka in knoppande grenar och sätta i vas. Det är ju en annan del av drömmen med magnolior - att i januari/februari att ha blommande magnolior inomhus. Det är svårt att unna sig om man inte har så man vet att den kommer att se fin ut ändå till sommaren.

Nu är det sista blomman för i år och vi är i mitten av juni. Under nästan två månader har de blommat. Så vackra de har varit.